Bostadsbristen

En ökande befolkningstillväxt och stora flyktingströmmar har satt en redan ansträngd bostadsmarknad i en ännu tuffare situation. I en undersökning gjord förra året uppgav 243 av Sveriges totalt 290 kommuner att de hade bostadsbrist. Några få hade överskott och sedan fanns ett antal som tyckte att de låg i balans. Att 84 % av landets kommuner anger bostadsbrist är givetvis en dyster siffra.

Sverige är ett välmående land, ett av de bästa i världen inom välfärd, trygghet och socialt skyddsnät. Det är också till ytan stort sett till den relativt lilla befolkningen på drygt 10 miljoner invånare. Så varför är det så svårt att lösa bostäder åt befolkningen?

Överklagningar och utdragna processer

I Sverige tar allting väldigt lång tid för den som vill bygga och bidra till att minska bostadsbristen. Från att ansökan lämnats in om markanvisning till att man tilldelats marken, till att man eventuellt kan börja bygga och tills bostäderna står klara har det gått någonstans mellan 8-10 år. Det är otroligt lång tid och sätter naturligtvis höga krav på de som bygger att ha organisationer som klarar av att arbeta så länge.

Anledningen till att det tar så lång tid är alla utredningar som måste göras om marken och biologin, om djur som huserar där, om buller, närhet till vägar, skolor, hur mycket träd eller skog som eventuellt måste huggas ned och berg som måste sprängas och schaktas. Och sen alla estetiska råd och instanser som ska ha synpunkter på bygget. Överklagan hos stadsdelsnämnder och olika kontor är långa och utdragna processer. Inte sällan tröttnar byggbolagen och gör något annat för pengarna istället. Förlorarna i all denna byråkrati blir människorna som är bostadslösa.

betalningsproblem

Ett annat problem är betalningsförmågan hos de som ska köpa eller hyra bostäderna. Ju längre processerna är ju dyrare blir de och ju högre pris måste byggherrarna ta ut för att gå plus på sina projekt. Även här blir förlorarna vanliga privatpersoner som i slutändan måste betala mer för nybyggena.

Lösningar

Idag finns Airbnb och liknande sajter som erbjuder folk att hyra ut delar av sina bostäder. I andra länder behövs i princip bara ett muntligt ok från ägaren av lägenheten men i Sverige måste detta regleras med ansökningar och dokument och annat. Om man släppte något på de hårda reglerna skulle fler kunna hyra ut ett rum i sin lägenhet eller hus vilket skulle gynna många. Dels för att bostadslösa som inte har råd att hyra ett helt boende skulle ha någonstans att bo, dels för att minska ensamheten och den psykiska ohälsan.

Sverige är ett av länderna i världen med högst antal egenhushåll. Man är också ett land med enormt hög andel människor som lider av ensamhet och psykisk ohälsa. Man skulle kunna slå två flugor i en smäll som det berömde ordspråket lyder om man i högre utsträckning tillät och uppmuntrade folk att hyra ut delar av sina boenden. I andra länder är det fullt normalt och många får vänner och relationer för livet tack vare detta. Med tanke på den komplicerade processen kring nybyggen borde detta definitivt vara något som uppmuntrades i större utsträckning än vad som görs i Sverige idag.